måndag 8 oktober 2012

Bloggfråga V.40

Om jag skulle vara tvungen att välja mellan att läsa Jonas Gardells bok "Torka aldrig tårar utan handskar" eller Jonas Hassen Khemiris bok "Jag ringer mina bröder" så skulle jag nog välja Gardells bok. Den verkar mer intressant och jag blev mer berörd av Jonas Gardell när han berättade om sin bok än Jonas Hassen Khemiris. Khemiris bok är säkert också väldigt bra och Khemiri tycker jag personligen är en fantastik författare, men som sagt så gjorde Gardell ett större intryck på mig och väckte ett intresse för hans bok.

Bloggfråga V.39

"Den Ovillige Fundamentalisten" är en bok av Mohsin Hamid som handlar om Changez, en ung man från Pakistan som reser till Amerika för att studera. Han går ut med högsta betyg från sin skola och får ett väldigt åtråvärt jobb på Underwood Samson som bara anställer ett litet antal personer per år. Han träffar även en tjej som heter Erica som han påbörjar en romans med och han känner att hans liv är nästintill perfekt. Men sedan så inträffar 9/11 attackerna och helt plötsligt, bara för att han kommer från Pakistan så möts han med otrolig fientlighet på överallt. Han ses som fienden för ett enat Amerika som nu börjar invadera länder i mellanöstern och orsakar krig i hans land, Pakistan, som inte har gjort något.

När vi diskuterade olika teman och motiv som var med i boken så var det temat generalisering som jag tyckte var mest intressant. Hur snabbt Changez möts med fientlighet och hur alla med ett "mellanöstern-utseende" helt plötsligt blir terrorister. Folk från hans egna arbetsplats som inte har haft något problem med honom förut ger honom sneda blickar och en person på ett företag som hans företag värderar går till och med fram till honom och börjar kalla honom "jävla arab".

Detta är ett väldigt stort och centralt problem här i världen som hela Mohsin bok handlar om. Generalisering. Det händer överallt och är väldigt fel enligt mig.

måndag 24 september 2012

Bloggfråga V.38

I onsdags var vi och såg pjäsen "Utan Titel" av Ardalan Esmailis. Jag hade ganska låga förväntningar på pjäsen eftersom jag inte så ofta går på teater och de gånger jag har gått så har det inte varit det roligaste jag har haft i mitt liv. Faktumet att pjäsen var en enmansshow höjde inte mina förväntningar direkt heller.

Men sen när Ardalan Esmailis gick på scenen och började prata med publiken så märktes det att han var en väldigt avkopplad och rolig person och jag hoppades att pjäsen också skulle vara det. När han väl började med pjäsen så blev jag direkt positivt överraskad. Den var rolig och Ardalan Esmailis var alltid någonstans på scenen och gjorde något som krävde ens uppmärksamhet. Pjäsen var aldrig seg och tråkig och han blandade det roliga med det allvarliga om kriget i Iran på ett väldigt bra sätt.

Det jag bär med mig från pjäsen är en större inblick i hur livet i Iran var för barn under kriget och hur deras ledare manipulerade ungdomar och hela landet till att gå ut i kriget.

Bloggfråga v.37

"En Ghasel" av Gustaf Fröding

Jag läste tillsammans med min grupp på svenska lektionen "En Ghasel" av Gustaf Fröding. Den handlade om en person (ett jag) som berättade om hur han satt bakom ett galler och stirrade ut på den färglada och livliga världen utanför och önskade att han kunde bryta sig ut och "dricka liv", det vill säga känna sig levande och njuta av livet.

De känslor som den här dikten väckte hos mig var en känsla av sorg för personen som sitter där bakom gallret och stirrar ut och längtar. Han är utanför och ingen där ute verkar veta att han finns då ingen försöker ta kontakt med honom. Han sitter ensam och hindras från att leva livet av ett galler som kan vara både abstrakt, kanske en känsla, eller faktiskt ett konkret galler. 

Jag råkade veta att Gustaf Fröding faktiskt spenderade en del tid på olika sjukhus och mentalsjukhus under sin livstid och jag började direkt tänka på att han troligen tagit inspiration eller kanske rent av skrivit den under hans tid där.

måndag 10 september 2012

Hanna Huset Hunden

När jag hade läst "Hanna Huset Hunden" första gången så tyckte jag att den var väldigt rörig, handlingen var svår att förstå och att tolka den verkade omöjligt. Det enda jag hann tänka på innan vi skulle diskutera boken var hur denna förvirrande bok, som inte hade någon tydlig handling enligt mig, var till för barn.

Efter att vi hade diskuterat och jag fick höra vad alla andra tyckte och tänkte om boken så förstod jag den mycket bättre och alla de olika sakerna som jag inte såg någon mening i innan fick helt plötsligt en mening. När vi hade diskuterat färdigt så såg jag boken på ett helt annat sätt och den var roligare att läsa.


Bloggfråga V.35 - Låt om identitet

Jag har haft det väldigt svårt att komma på en bra låt med temat identitet, jag har tänkt väldigt länge och kom inte fram till en enda låt. Men sen så kom jag på en Beatles låt som handlade om just det som jag gick igenom med denna läxa. Nowhere Man.

Nowhere Man är en låt av The Beatles, som John Lennon skrev när han hade försökt komma på en ny låt till deras nästa skiva men inte lyckats. Efter flera dagar av skrivkramp kom han på idéen om att skriva en låt om situationen han satt i just den stunden. Att känna sig helt tom på idéer och bara vandra omkring i sin egna värld.

"He's a real nowhere man,

Sitting in his Nowhere Land"


Det jag relaterar till i denna låt är, förutom att vara tom på idéer, när man i vissa stunder inte känner sig som själv, man är trött, sjuk eller bara känner sig nere. Man orkar inte bry sig om något annat än sig själv, man går bara omkring i sin egna värld, när någon ställer en fråga så rycker man bara på axlarna och orkar inte bry sig. Man ser ingen glädje i att göra saker och man ser bara allt i ett negativt ljus.

"Doesn't have a point of view,
Knows not where he's going to,
Isn't he a bit like you and me?

"He's as blind as he can be,
Just sees what he wants to see,
Nowhere Man can you see me at all?"

Det är just i sådana stunder som man behöver någon som kommer och hjälper en må bättre och få en att inse att man inte ska sitta och må dåligt utan att man ska gå ut och njuta av livet istället.

"Nowhere Man please listen,
you don't know what you're missing
Nowhere Man, the world is at your command!"



He's a real nowhere man,
Sitting in his Nowhere Land,
Making all his nowhere plans
for nobody.

Doesn't have a point of view,
Knows not where he's going to,
Isn't he a bit like you and me?

Nowhere Man please listen,
You don't know what you're missing,
Nowhere Man,the world is at your command!

(lead guitar)

He's as blind as he can be,
Just sees what he wants to see,
Nowhere Man can you see me at all?

Nowhere Man, don't worry,
Take your time, don't hurry,
Leave it all till somebody else
lends you a hand!

Doesn't have a point of view,
Knows not where he's going to,
Isn't he a bit like you and me?

Nowhere Man please listen,
you don't know what you're missing
Nowhere Man, the world is at your command!

He's a real Nowhere Man,
Sitting in his Nowhere Land,
Making all his nowhere plans
for nobody.
Making all his nowhere plans
for nobody.
Making all his nowhere plans
for nobody!